Vi förkastar SR:s bevakning av Latinamerika

12 svar

al-unida-peq

Den 13 juni sände Sveriges Radio ett inslag som påstod att folket i Venezuela praktiskt taget svälter ihjäl. Detta grova faktafel kom en vecka efter att landet fått en utmärkelse av FN:s Mat- och Jordbruksorganisation FAO just på grund av sina insatser för att garantera alla venezuelaners rätt till mat. Och bara några dagar efter att toppmötet CELAC-EU i Bryssel EU framhåller de latinamerikanska och karibiska ländernas starka fördömande av USA:s destabiliserande manövrer mot Venezuela. Den negativa svenska mediebevakningen till trots kommer dessbättre sedan några månader tillbaka konstruktiva signaler från Löfvenregeringen om att förändra Sveriges politik för Latinamerika till det bättre.

SR:s rapportering om läget i Venezuela – liksom om regionen i övrigt – är ytlig, okunnig, ensidig, felaktig och illvillig. Den bild av Venezuela som SR:s reporter Lotten Collins reportage förmedlar till den svenska publiken är alarmistisk och har föga anknytning till fakta, till exempel svälter människorna i Venezuela inte ihjäl. Å andra sidan förtiger hon FN:s beröm för landet på matförsörjningens område.

Detta är inte ett olycksfall i arbetet. Collins krönikor om Venezuela och andra länder i regionen innehåller genomgående – om än i varierande omfattning – inslag som bryter mot public services grundläggande krav på opartisk och saklig rapportering.

Inom ramen för USA:s fientliga politik mot Venezuela, som CELAC:s samtliga medlemsstater, oberoende av politisk färg fördömer, är det uppseendeväckande att Sveriges public service identifierar sig med en propagandalinje som undergräver CELAC:s och EU:s gemensamma Brysseluttalande om att ”Samtidigt som vi avvisar ensidiga och folkrättsvidriga extraterritoriala tvångsåtgärder bekräftar vi vårt engagemang för den fredliga lösningen av konflikterna”.

För inte så länge sedan, år 2008, befann sig länder som Venezuela och Colombia på randen till krig. Det var när Colombias bombning av ett gerillaläger i Ecuador höll på att sätta hela regionen i brand. Idag blåser andra vindar. Länder med helt olika politiska och ekonomiska system har funnit sätt att lösa sina konflikter genom förhandlingar och det finns starka åtaganden att förebygga statskupper och andra brott mot den institutionella ordningen.

I Havanna pågår fredsförhandlingar mellan gerillorna och regeringen i Colombia, och förhandlingar om normalisering av relationerna mellan USA och Kuba. Sedan januari 2014 har samtliga 33 länder i Latinamerika och Karibien förklarat Latinamerika en kärnvapenfri fredszon genom att ”för alltid avskaffa användningen av våld i regionen” och förpliktat sig att respektera varandras suveränitet. SR:s uppskruvade rapportering döljer och motverkar denna utveckling.

Personer som vill skriva under uppropet kan göra det genom att lämna in en kommentar efter den här artikeln.

Undertecknar:

  1. Eva Björklund
  2. Dick Emanuelsson, Journalist, Tegucigalpa
  3. Maj Wechselmann, filmmakare
  4. Al Burke, redaktör, Nordic News Network
  5. Patrik Paulov, redaktör Proletären
  6. Jorge Capelán, Journalist, Managua
  7. Asociación Latinoamericana de Derechos Humanos de Gotemburgo (Latinamerikanska MMRR-föreningen i Göteborg)
  8. Víctor Jara Föreningen
  9. Ola Nilsson, ordförande i Kulturföreningen José Marti
  10. Proletären PFF (Göteborg)
  11. Ana María Sabio
  12. Miguel Gabard
  13. Zoltan Tiroler
  14. Maria Sandblad, frilansskribent
  15. Jan Hagberg, försäkringsmatematiker
  16. Berndt A. Paulsson
  17. Mario Sousa
  18. Gabor Tiroler
  19. Lorena Delgado Varas
  20. Leonte Alberto Salgado Bárcenas
  21. Loretto Labbe
  22. Krister Hägg
  23. Elena Karlström
  24. Ethel del Gaiso-Schaa
  25. Adrian Groglopo
  26. Maria Söderqvist
  27. Carlos Alberto Mendez
  28. Birgitta Falk
  29. Annika Gullberg
  30. Richard Turpin
  31. Gilda Cordova
  32. Margarita Delsante
  33. Kristina Hillgren
  34. Paulo Celis
  35. Mats Fernström
  36. Ingrid Frejd
  37. Daniel Hedlund
  38. Gerd Pettersson
  39. Torsten Ohlsson
  40. Ewa Strandberg
  41. Daniel Cederqvist
  42. Marisol Aliaga
  43. Bo Jungsdorf
  44. Amalia Álvarez
  45. Enrique Leyton
  46. Andres Chavez
  47. Kerstin Berminge
  48. Steinar Strandheim
  49. Töres Theorell
  50. Lars Djerf
  51. Ximena Vidal
  52. Lennart Wiborgh
  53. Daniel Hernández
  54. Leif Törnqvist
  55. Clair Barcellos
  56. Sara Olave
  57. Ulf Halldin
  58. Jon Bonnevier
  59. Lupe Diaz
  60. Kjell Strandberg
  61. Clemens Lilliesköld
  62. Norton Robledo
  63. Dan Gunnemark
  64. Juan Velasquez
  65. Lasse Söderberg

Lindes svar var det förväntade

Lämna ett svar
Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiska talperson

Linde säger att V ”inte gör skillnad på ambassader”. Vad skulle ha hänt om telegrammet hade gällt ett möte med Venezuelas eller forna DDR:s ambassader?

Idag publicerar FLAMMAN en intervju med Hans Linde, Vänsterpartiets talesperson i utrikespolitiska frågor, om hans samröre med USA:s ambassad som vi påtalade i denna blogg för tre veckor sedan. Samröret gällde Lindes möte med USA-ambassadens politiske officerare (”POLOFF”) i November 2009 då han redogjorde för sitt partis utrikespolitik enligt WikiLeaks diplomatiska telegram med koden #09STOCKHOLM691.

Till FLAMMAN:s fråga om huruvida det inte är problematiskt för ett vänsterparti med sådana relationer svarar Linde:

– Vi gör ingen skillnad på ambassader. Jag kan inte komma ihåg att jag tackat nej till någon ambassad under mina nio år i utrikesutskottet.

– Jag skulle tycka det var konstigare om vi sade att vi kan träffa alla ambassader utom USA. Det vore märkligt om vi krävde av Margot Wallström att hon ska kritisera USA, men inte kan göra det själva direkt.

Jag visste att Linde skulle svara såhär på mitt avslöjande, men det låter inte alls bra. Flamman borde ha frågat honom hur det skulle ha tolkats om en sådan rapport istället hade handlat om den venezuelanska ambassaden (eller forna DDR:s ambassad för den delen…).

Tidigare, när diverse relationer mellan dåvarande VPK och forna öststater har uppdagats har Vänsterpartiets ledare starkt tagit avstånd, beordrat internutredningar och skrivit vitböcker. Omfattande mediedrev har bedrivits, men ingenting kommer att ske i detta fall eftersom det gäller USA.

Dagens vänsterparti är ett USA-vänligt parti. Från att ha varit antiimperialistiskt har partiet blivit proimperialistiskt – precis det slags ”vänster” den nyliberala och rasifierade varianten av demokrati som ett kolonialt land som dagens Sverige behöver och tillåter.

De latinamerikanska kvinnorna avslöjar SR:s koloniala blick

Lämna ett svar

ETC.se publicerar idag de latinamerikanska kvinnornas replik på SR:s svar på deras kritik mot Lotten Collins påstående om att kvinnor i Latinamerika använder sig av livmodern som politiskt redskap:

Och så kom då svaret från Lotten Collin och Sveriges Radio. Tyvärr inte så mycket ett svar som ett försvarstal.

Inte en enda fråga eller formulering som antyder uppriktig nyfikenhet och intresse att förstå varför kritiken förs fram finns att läsa i SR:s svarstext. Istället hänvisas till en handfull andra krönikor som enligt dem adresserar ämnet. Vilket ämne pratar vi om då här? Jo, den latinamerikanska kvinnokampen. Det vill säga det ämne som Lotten Collin och SR bestämt hävdar att hennes krönika INTE handlar om.

Lotten Collin menar att ”krönikan är till sin natur subjektiv och handlar om just synen på moderskapet, och utgick från mina egna personliga erfarenheter”. Men vänta lite här. I samma stund som det i en ”subjektiv och personlig” krönika väljs att nämna Mödrarna på Plaza de Mayo och Kvinnor för Fred i Colombia har det slutat att handla enbart om krönikören, utan även om kvinnokamp i Latinamerika! Och det är här som vi menar att det eurocentriska och nykoloniala tänkandet inte bara grumlar den journalistiska blicken utan också förminskar och osynliggör vari de galna mödrarnas och Colombias kvinnors kamp består i, nämligen kampen för mänskliga rättigheter.

Det är vitfärgat, eurocentriskt och exotifierande att ”smycka” en personlig och subjektiv krönika, med beskrivningar av rörelser som kämpar för kvinnors och mänskliga rättigheter i raljerande termer av ”livmodersaktivism”.

Det är oseriöst och det vittnar om brist på inlevelseförmåga, och om inte annat om bristande journalistiskt omdöme. Det är nykolonialt att försvara detta med att det handlar om en beskrivning av en subjektiv och personlig upplevelse med meningar som ”det är mitt arbete att skildra mitt och andras liv här”.

Menar Lotten Collin att skildrandet av dessa andras liv journalistiskt låter sig göras oproblematiskt utan att ta in dessa ”andras” beskrivning om sig själva och sina egna liv? Kan en ge en ärlig beskrivning av ett så mångfacetterat ämne som kvinnor i Latinamerika genom att återberätta personliga upplevelser och skildra ensidiga perspektiv när en pratar om en hel kontinent? Och detta trots att inramningen må vara något så trivialt som mors dag-firande i Latinamerika?

Vi som har erfarenhet av kolonialism och nykolonialism (närmare bestämt drygt 500 år), vi som har en verklighetsförankrad och personlig kunskap om latinamerikansk kvinnokamp, vi känner också igen de förtryckande strukturerna, de diskriminerande och förminskande formuleringarna, även om dessa må komma förklädda i en lustig, ”oförarglig” och personlig mors dag-krönika i Sveriges radio.

Det är nämligen fördelen som tolkningsför

Och så kom då svaret från Lotten Collin och Sveriges Radio. Tyvärr inte så mycket ett svar som ett försvarstal.

Inte en enda fråga eller formulering som antyder uppriktig nyfikenhet och intresse att förstå varför kritiken förs fram finns att läsa i SR:s svarstext. Istället hänvisas till en handfull andra krönikor som enligt dem adresserar ämnet. Vilket ämne pratar vi om då här? Jo, den latinamerikanska kvinnokampen. Det vill säga det ämne som Lotten Collin och SR bestämt hävdar att hennes krönika INTE handlar om.

Lotten Collin menar att ”krönikan är till sin natur subjektiv och handlar om just synen på moderskapet, och utgick från mina egna personliga erfarenheter”. Men vänta lite här. I samma stund som det i en ”subjektiv och personlig” krönika väljs att nämna Mödrarna på Plaza de Mayo och Kvinnor för Fred i Colombia har det slutat att handla enbart om krönikören, utan även om kvinnokamp i Latinamerika! Och det är här som vi menar att det eurocentriska och nykoloniala tänkandet inte bara grumlar den journalistiska blicken utan också förminskar och osynliggör vari de galna mödrarnas och Colombias kvinnors kamp består i, nämligen kampen för mänskliga rättigheter.

Det är vitfärgat, eurocentriskt och exotifierande att ”smycka” en personlig och subjektiv krönika, med beskrivningar av rörelser som kämpar för kvinnors och mänskliga rättigheter i raljerande termer av ”livmodersaktivism”.

Det är oseriöst och det vittnar om brist på inlevelseförmåga, och om inte annat om bristande journalistiskt omdöme. Det är nykolonialt att försvara detta med att det handlar om en beskrivning av en subjektiv och personlig upplevelse med meningar som ”det är mitt arbete att skildra mitt och andras liv här”.

Menar Lotten Collin att skildrandet av dessa andras liv journalistiskt låter sig göras oproblematiskt utan att ta in dessa ”andras” beskrivning om sig själva och sina egna liv? Kan en ge en ärlig beskrivning av ett så mångfacetterat ämne som kvinnor i Latinamerika genom att återberätta personliga upplevelser och skildra ensidiga perspektiv när en pratar om en hel kontinent? Och detta trots att inramningen må vara något så trivialt som mors dag-firande i Latinamerika?

Vi som har erfarenhet av kolonialism och nykolonialism (närmare bestämt drygt 500 år), vi som har en verklighetsförankrad och personlig kunskap om latinamerikansk kvinnokamp, vi känner också igen de förtryckande strukturerna, de diskriminerande och förminskande formuleringarna, även om dessa må komma förklädda i en lustig, ”oförarglig” och personlig mors dag-krönika i Sveriges radio.

Det är nämligen fördelen som tolkningsföreträdet ger; en förståelse och igenkänning av något som den utan tolkningsföreträde många gånger saknar initialt och måste ta in som ny kunskap. Därmed inte sagt att journalister inte ska yttra sig i ämnen där tolkningsföreträde saknas. Men möjligheten till möte och förståelse (och därmed också en mer nyanserad och verklighetstrogen rapportering) måste oundvikligen börja med att backa och lyssna intresserat och respektfullt. Då, först när andra röster får höras, kommer de egna invanda mönstren och reproducerandet av stereotyper förhoppningsvis att brytas.

Sveriges Radio kanske till och med skulle kunna våga sig på att utmana ”sanningen” om att utrikesjournalistik alltid riskerar ”att bli generaliserande eller att reproducera stereotyper” och inte acceptera detta som vore det ett oundvikligt naturfenomen.

Carmen Blanco Valer

Marisol Aliaga
Jeannette Escanilla
Daniela Duchens Harnisch
Ethel Del Gaisso Schaa
Mari Eli Ahumada
Katerin Mendez
Gladys Gomez Lozano
Blanca-Lilia Lozano
Soledad Quintana
Ruth Samari Cartaya
Marita Rodriguez
Gilda Cordova
Gladys Aranibar
Beatriz Piñeda
Ebba Elena Karlström
Marcela Elofsson
Mirtha Veronica Castillo
Katia Ibarra
Milka Saxlund
Julieta Askergren
Lorena Delgado Varas
Carmen Escobar
Andrea Zimmermann Rojas
Elena Gutierrez Ros.
Juana Eliana Gonzales I.
Erika Murga
Marta Cuesta
Amelia Morey Strömberg
Olinda Mena
Delsante Margarita
Ana Maria Sabio
Marcia Godoy
Cecilia Balbotin
Zarah Östman Pittaluga
Maria Diana Starck
Laura Arévalo
Elizabeth Orellana Bravo
Claudia Guzman
Veronica Lagunas
Alejandra Morales
Anairis Sanchez
Marjorie A.Bascur
Vania Ramirez
Dulce Patricia Arafat
Patricia Lagunas
Maritza Decebal-Cuza
Edith Garcia
Maria Teresa Moreira
Isabel Costa

Fortsätt läsa →

Latinamerikanska kvinnor svarar SR och Lotten Collin

1 svar

Ett reportage av SR:s Latinamerikakorrespondent, Lotten Collin, i vilket hon hävdar att  regionens kvinnor ”har … alltid tagit vägen genom livmodern för att göra sina röster hörda” skapade stor upprördhet bland såväl människor med latinamerikanskt ursprung som personer med goda kunskaper om Latinamerikas historia och verklighet. Ett 50-tal latinamerikanska kvinnor kritiserade Lotten Collins påstående: ”Förutom att försöka förminska en hel kontinents kamp osynliggör hon även den medvetenhet och det politiska ställningstagande bakom latinamerikanska kvinnors engagemang under fem sekler”, skriver kvinnorna.

mujeres

Till Sveriges Radio:

Fredagen de 15/5 lyssnade vi med bestörtning på er latinamerikakorrespondent Lotte Collins inslag i samband med ”Mors dag”. I denna gör hon anspråk på att förstå sig på ”den latinamerikanska kvinnan”och gör detta i mycket generaliserande ordalag.

På kolonial manér tar sig Collin tolkningsföreträde för hur ”latinamerikanska kvinnor” är och tänker genom att föraktfullt fastslå att ”…i Latinamerika har kvinnor alltid tagit vägen om livmodern för att göra sina röster hörda. Det är därifrån, från underlivet som fredsaktivism, regeringskritik och krav på mänskliga rättigheter tar sats. Exemplen är många och framgångsrika. Mödrarna på Plaza de Mayo i Argentina, Kvinnor för Fred i Colombia som åberopar kvinnors moderliga och fredliga egenskaper i motsats till männens krigiska.”

Fortsätt läsa →

Hur kan Linde förklara detta?

1 svar
Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiska talperson

Hur kan Linde förklara sina relationer till USA:s ambassad?

November 2009: Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde rapporterade om sitt partis utrikespolitik för USA-ambassaden, enligt WikiLeaks diplomatiska telegram med koden #09STOCKHOLM691.

Enligt ambassadens tolkning av Lindes ord var V:s medlemmar alltför intresserade av utrikespolitik vilket ”begränsade” partiets förmåga att kompromissa med socialdemokratin. Utifrån telegrammets text verkade Linde klaga över att partiets gräsrötter var alltför invadrarvänliga och ventilerade sin (eller partiledningens?) oro över att ”ytterligare liberalisering av Sveriges generösa migrationslagar skulle hota de svenska arbetarnas nuvarande höga standard när det gäller rättigheter och förmåner”.

Enligt Ambassaden sade Linde att svensk politik är kraftigt påverkad av att det finns många palestinier i landet och att V skulle vilja se en ”jämlikare” utrikespolitik i förhållande till Mellanöstern,

Det skulle vara intressant att veta exakt vad Linde sade till ambassaden, men är det inte konstigt att en av ledarna för ett vänsterparti rapporterar för en utländsk ambassad – särskilt ambassaden i ett land partiet officiellt säger sig kritisera?

Här är texten till originaltelegrammet:

VZCZCXRO0109 PP RUEHDBU RUEHFL RUEHKW RUEHLA RUEHNP RUEHROV RUEHSL RUEHSR DE RUEHSM #0691/01 3091403 ZNY CCCCC ZZH P 051403Z NOV 09 FM AMEMBASSY STOCKHOLM TO RUEHC/SECSTATE WASHDC PRIORITY 4849 INFO RUEHZL/EUROPEAN POLITICAL COLLECTIVE PRIORITY Hide header C O N F I D E N T I A L SECTION 01 OF 02 STOCKHOLM 000691 SIPDIS E.O. 12958: DECL: 11/04/2019 TAGS: PREL [External Political Relations], PGOV[Internal Governmental Affairs], PINR [Intelligence], TU [Turkey], EUN[European Union], AF[Afghanistan], SW[Sweden] SUBJECT: SWEDISH LEFT PARTY’S FOREIGN POLICY GOALS: TROOPS OUT OF AFGHANISTAN, MORE PRESSURE ON ISRAEL REF: A. STOCKHOLM 686 B. STOCKHOLM 86 C. 2008 STOCKHOLM 848 Classified By: PolCouns Marc Koehler for reasons 1.4 (B) & (D). ¶1. (C) Summary: On November 4, MP Hans Linde, the Left Party’s foreign affairs spokesman, gave poloff a preview of his party’s policy priorities, including on labor rights and Afghanistan — two issues which are obstacles to consensus within the opposition Red-Green Coalition. Coalition parties — the Social Democrats, Greens and Left — meet weekly to discuss policy differences, but will not be ready to present publicly their joint platform for the September 2010 general elections until early next year (Ref B). The Left wants to pull Swedish troops out of Afghanistan and wants Sweden to put more pressure on Israel. Linde serves on the Parliament’s Foreign Affairs Committee and on the board of the Swedish Committee for Afghanistan, the longest-serving foreign NGO in Afghanistan. End Summary. ¶2. (C) The Left Party’s main policy priorities include labor rights and gender equality, and for many decades the Left has worked successfully on these issues with Sweden’s largest political party, the Social Democrats (SDP). With such a history, Linde said building consensus on most domestic issues will not be problematic — a sentiment echoed by SDP International Secretary Ann Linde (no relation). However, building a common platform on foreign policy and immigration/integration issues will be challenging. The Left Party — formerly the Communist Party of Sweden — is still sympathetic to the plight of workers in other countries, but now is concerned that further liberalization of Sweden’s generous immigration laws threatens the current high level of Swedish workers’ rights and benefits. Linde said the Left has never cooperated with another party on immigration and that it is unlikely the Red-Green Coalition will reach consensus on the issue. In fact, the SDP have more in common with the governing Moderate Party than with the Left, he said. ¶3. (C) Linde said Left Party members are keenly aware of global issues and many joined the party because they opposed the Vietnam War and apartheid in South Africa. Newer members joined out of opposition to military intervention in Iraq and Afghanistan, and the ”marginalization” of Palestine. These issues are a ”big part” of Left Party identity and the Left is therefore, according to Linde, limited in its ability to compromise with the SDP. The Left has never formally cooperated with other parties on foreign affairs. Ironically, foreign policy tends to ”mobilize” Left Party members into action more than any other issues, Linde commented. ¶4. (C) On Afghanistan, the Left wants Swedish troops out and ”civilian support to replace military support.” Linde cited the successes of the Swedish Committee for Afghanistan implementing its aid program for over 30 years, especially in southern Afghanistan. Within the Red-Green Coalition, Afghanistan is such a contentious issue that Linde is pessimistic that consensus will be formed before the election (Ref B). The Left wants a new strategy that includes a clear timetable for Sweden’s military withdrawal, although it has not proposed a specific date and instead wants to arrive at an agreed date with the other Coalition parties. In contrast, the SDP supports troops in Afghanistan at least through 2010 (Ref A). In any case, as the issue is not expected to play a large role in the elections, the Red-Green Coalition will focus on labor issues in the run-up to the polls. ¶5. (C) Linde asserted that Sweden’s large Palestinian diaspora heavily influences Swedish policy toward the Middle East. The Left wants a more ”equitable” foreign policy between Israel and the Palestinians and Linde is sure that the Red-Green Coalition will reach consensus in this area prior to the election. He stated that the Left supports the ”Norwegian Model” of direct dialogue with Hamas and increased pressure on Israel to end the Gaza blockade and allow unrestricted humanitarian aid into Palestine. The Coalition will also push for an import ban on Israeli-made arms (although the actual numbers are low) as a symbolic statement. ¶6. (C) If elected, the Red-Green Coalition would focus on improving the EU’s ”social dimension,” including labor market and trade union reforms. There will be no referendum on the Euro under a Red-Green government, but Linde is positive the governing coalition would hold a referendum if reelected. As to Turkey, all seven of the major parties in Sweden support Turkey’s EU accession and the Red-Green Coalition would continue to push for this in Brussels. STOCKHOLM 00000691  002 OF 002 ¶7. (C) Comment: The Left Party holds only 22 seats in the 349-member Parliament, as opposed to the 130 seats of the largest party, the SDP. But the importance that the SDP places on opposition party unity heading into the elections will give the Left disproportionate influence on Red-Green policies (Ref C). BARZUN

SR och Latinamerikas kvinnor: Ohejdad, gränslös idioti

1 svar

I dagens reportage på SR påstår Latinamerikakorrespondenten Lotten Collin att i regionen ”har kvinnorna alltid tagit vägen genom livmodern för att göra sina röster hörda”.

Hon menade att endast i förhållande till moderskap har kvinnorna i vår region kunnat bli synliga. Collin hade fräckheten att nämna Mödrarna på Plaza de Mayo som exempel.

Det var nog det okunnigaste och mest fördomsfulla påstående jag har hört på länge.

Nedan följer några få exempel av de tusentals kvinnor som genom historien har spelat en ledande roll utan att ha behövt ”ta vägen genom livmodern”:

Brevväxling med Lotten Collin

Lämna ett svar

Twitterväxling med SR:s Latinamerikakorrespondent idag

Först idag, med nästan två veckors försening, fick jag Lotten Collins svar på min kritik av hennes reportage om Nicaragua som SR sände den 1 april i år. Anledningen till förseningen var att Collin skickade svaret till ett helt felaktig mejladress. När jag tidigare idag påminde henne om svaret via Twitter rättades missförståndet.

Eftersom jag anser att det ligger i offentlighetens intresse återger jag brevväxlingen nedan:

Fortsätt läsa →

SR:s förtal mot Nicaragua

2 svar

av Jorge Capelán.

Lotten Collin Foto: Micke Grönberg/Sveriges Radio

SR:s korrespondent i Latinamerika, Lotten Collin
Foto: Micke Grönberg/Sveriges Radio

Radiopubliken i Sverige märkte ingenting, men medan alla dessa tusentals människor satt vid köksbordet och åt sin frukost och lyssnade på P1-morgon den 1 april i år utsattes de för en massiv dos gift.

Det hela gick väldigt fort och smärtfritt: På bara några minuter lärde sig alla dessa människor att i ett fjärran land i tropikerna finns en ondskefull och häxliknande kvinna utan någon egentlig utbildning som håller på att samla all makt i sina händer medan hennes sjuklige man, presidenten, tvingas på grund av sin hälsa att ta allt längre pauser från arbetet.

Den som tror att Sveriges Radios utrikesbevakning är lagom balanserad i förhållande till t.ex. FoxNews borde ta sig en funderare. Många människor tror att svensk public service har någorlunda höga krav på saklighet, opartiskhet och mångfald i vad avser den bild av omvärlden som förmedlas. Vakna nu!

Välkommen till landet med den sjuklige presidenten och hans ondskefulla häxa till fru: Nicaragua, mitt i Centralamerika. Fortsätt läsa →